Hoppa till innehållet

Sida:Tom Sawyers äventyr 1913.djvu/260

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
100
TOM SAWYERS ÄVENTYR

gingo på tåspetsarna in på sumakstigen, hållande sina vapen tillreds. Huck följde dem icke längre; han gömde sig bakom en stor kullersten och stod och lyssnade. De följde en stunds långsam, änglig tystnad, och så hördes plötsligt några skott och ett rop. Huck väntade icke på några närmare detaljer; han sprang sin väg och skyndade utför kullen, så fort hans ben kunde bära honom.