Hoppa till innehållet

Sida:Tony växer upp 1922.djvu/196

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

190

Vi skrattade och tittade på Adam, vars stadiga ben just försvunnit längre bort i trädgården. Ännu en stund gingo vi under trädens skugga. Men eftersom vi måste tillbaka till skolan igen, togo vi snart farväl. En skolflicka har vanligtvis så litet ro att njuta av livet. En skolflickas klocka är inte som andras. Med otrolig fart tyckas visarna på den ständigt glida över de få lediga stunderna och obönhörligt peka på den timme då lektionen eller läxläsningen åter börjar.

När vi en stund senare gingo framåt gatan, sade Maud:

— Bo tryckte min hand på ett särskilt sätt, när vi skildes. Jag tycker bra om honom!

Därpå började hon gnola på en bostonmelodi. I allén singlade ett gult blad och ännu ett ned över våra huvuden, och jag såg hur den mörka lövmassan skiftade i purpur och guld. Hösten hade redan begynt sitt härjningståg.


XXXV.

Denna tid, då jag ännu så mycket i själ och hjärta var barn, började jag i alla fall att förstå att min kropp höll på att utvecklas till en ung kvinnas kropp. Den upptäckt jag gjort av de