18
V.
När man är liten, vidgar sig världen först så småningom för ens ögon. I början tycks man stöta på de yttre tingen överallt i form av stolsben och bordskanter, som lämna röda, svidande märken i ens panna. Golvet är mycket nära, och taket försvinner i höjden. Men det dröjer ej så länge, förrän man upptäcker, att det finns en annan värld utanför rummets fyra väggar och snart ännu en annan utanför trädgårdsstaketet.
Vår stad föreföll mig då, och ännu när jag tänker på den, egentligen bestå av två städer, helt olika varandra och skilda åt av en bred å.
Den ena staden, i vars utkant vi bodde, var fullkomligt fyrkantig. Fyrkantiga torg, fyrkantiga esplanader, fyrkantiga hus! Inte ett rundat hörn! Allt avmätt, rätvinkligt, just fyrkantigt. När man stod vid början av en gata, kunde man se ända till slutet av den. En förskräcklig eldsvåda hade i mitten på adertonhundratalet förstört denna sidan av ån, och innevånarna själva voro mycket nöjda med den nybyggda prydliga stad, som uppförts efter branden.
