317
kyrka är som gjord för vita tärnklänningar och stiliga uniformer?
Jag såg, att det tyckte de alla. Jag hade ej sett Jakobs kyrka, men en löjlig föreställning, som ej hade något att göra med ett Herrens hus, om en teaterparkett med röda sammetsstolar flög genom mitt huvud.
— Så skulle jag vilja ha det! sade Tyra bestämt. Och tärnorna skola ha buketter av luktärter, för det är mina älsklingsblommor, och så skall man spela den där — — — tram tala ta — — — som är verkligt flott.
Hon gick med stela ben uppåt rummet som uppför en kyrkgång och visslade Lohengrins bröllopsmarsch.
— Tänker du gifta dig så där i byxor då?
— Byxor skall man väl alltid ha! Apropå det såg jag ett mycket vackert mönster på sådana häromdagen, som jag klippte ur. Jag skall sy dem själv med hålsömmar och infällda spetsar. Det blir som en dröm!
— Asch! sade Ingegerd, jag bryr mig då inte alls om att nedlägga någon omsorg på mina underkläder, förrän jag blir gift. Nu är det ju ingen som ser på dem.
Tyra stannade framför henne, och hennes ögon logo spjuveraktigt.
