34
34
Jag har ett särskilt intresse för gumman Walter. En gång har jag hört någon viska om att mor är som gumman Walter. Detta grubblar jag mycket över. Kanske är det endast en tillfällighet som gör att inte mor också går omkring i en grårutig schal med en stor korg på armen?
En dag står gumman Walter vid grinden och ser upp mot vårt hus. Jag upphör med min lek, ty jag tycker inte om att den lilla gumman står därnere och ser upp mot huset. Hon har något av häxa över sig, och man skulle ibland kunna inbilla sig, att det ej funnes något ansikte under hucklet, bara ett tomt svart hål.
Men då den gamla grårutiga schalen åter vandrar nedåt staden, lyder jag en plötslig impuls och springer ut på gatan efter gumman. Försikligtvis bibehåller jag ett visst avstånd mellan mig och henne. Kanske korgen är fylld av grodor och att någon av dem, om man närmade sig, plötsligt kunde hoppa rakt upp i ens ansikte. Man kan aldrig så noga veta!
Gatan ligger vit och övergiven i middagssolen. Från en port gläfser en hund på den stora korgen, och utanför ett kafé stå ett par karlar och prata. De stirra på gumman och
