40
kände henne hände det ej en enda gång, sedan Jag blivit mera mogen, att jag gick ifrån henne utan att känna mig uppryckt, entusiastisk, glödande av intresse och hänförelse för de frågor rörande snart sagt allt mellan himmel och jord, som hon hade fört på tal.
Under sitt liv hade hon genomgått många själsförändringar. Från att ha varit en ivrig anhängare av statskyrkan blev hon fritänkare, därpå svedenborgare, senare teosof, för att slutligen helt ge sig spiritismen i våld. Hon hade en underbar förmåga att smälta samman med den tro hon för tillfället levde sig in i. Hon har sagt mig att det föreföll henne, som om det ryckte i hennes hjärterötter. Men trots denna känslighet blev hon aldrig sentimental, aldrig ytlig, därför att hennes humor göt över hela hennes varelse något av en solig, glad morgons friskhet. Hon hade en säregen charm, detta ungdomligt berusande som så få kvinnor bibehålla, sedan den första ungdomen gått.
All den andliga kraft hon gömde på beredde sig uttryck även i annat än i filosofiska funderingar och tankespekulationer. Hade hon icke tidigt gift sig, skulle hon kanhända blivit målarinna; ty hennes kapacitet på det området var oomtvistlig. Men när jag närmare tänker efter,
