80
av solljuset, som flödade ned över dem, mot varandra i lustig lek. Träden, de tättklippta gräsmattorna, till och med skuggorna, som omringade sandgångarnas runda solfläckar, hade en vacker grön färg. Ljudet av den lilla åns porlande vatten blandade sig med vindens sus i topparna.
Ebba och jag hoppade framåt på sandgången och sjöngo falskt och ljudligt:
Vippa vappa lustigt omkring!
Skräm int' ihjäl min lilla kyckling,
kycklingen, kycklingen den rara!
Vi ska gå upp på ett berg,
där är så roligt att vara!
Där ga-al göken!
Där växer löken!
Där kvittrar liten sva-ala.
Där är så roligt att va-ara!
Plötsligt föll en svart skugga över gången, och en illa klädd karl reste sig från en bänk. Vi kände genast igen honom. Han brukade hålla till i Stadsparken och utgjorde alla småflickors skräck, därför att han alltid, då han mötte oss, stirrade på oss på ett besynnerligt sätt och mumlade för sig själv. Hans kläder
