12
och att ljudet jag hört var bullret från en ännu okänd stad, som mornade sig.
Då började tankarna röra sig mera medvetet inom mig, och ehuru jag fortfarande icke var fullt vaken, stego de sista dagarnas intryck och stämningar fram efter den nyss tilländalupna nattens konturlösa drömmar.
Jag hade ej hunnit vänja mig vid det där ljudet, fastän jag nu ändå varit en liten tid i Stockholm. Den gamla staden däruppe, där jag bott så långt jag kunde minnas tillbaka, hade aldrig väckt mig med sitt buller, men jag hade inte heller tänkt på att den varit särskilt tyst. Det var kanske endast den skillnaden att här flöto alla ljud tillsammans till ett oavbrutet och mångstämmigt, då däruppe en bryggarvagn eller ett par ridande för ett ögonblick kunde få alla fönsterrutor att skallra för att i nästa sekund lämna gatan helt söndagsaktigt tyst och fridfull.
Här tyckte jag, antingen jag gick ute eller satt inne i våningen, att det mumlade och mumlade omkring mig. Det nya som mött mig flöt in i detta mummel, där jag ej kunde urskilja några ord. Luften var fylld av det. Från gathörnen, från parkernas alléer, från den blå dimman, som om kvällarna hängde över Ström-
