189
brutet i sin anteckningsbok: allt vad föreläsaren sade fyllde hon sidorna med i starka förkortningar, som hon sedan själv hade svårt att tyda. Jag nöjde mig med att anteckna ett namn eller något årtal, lyssnade för resten och tittade mig omkring på alla dessa uppåtvända ansikten, läste dumhet i somligas drag, intelligens i andras, ingen var mig likgiltig; men nästan vid min hand snuddade ibland Kerstins blonda hår, då hon lutad över boken lät pennan ivrigt raspa.
Dunkelt dök då ibland inom mig upp minnet av en annan flickvänskap, så olik denna: Mauds rodnande ansikte skymtade en sekund, och den ljuva doften från hennes hår snuddade förbi mig, som om en violbukett plötsligt fallit i mitt knä. Var fanns Maud nu? Men jag sköt otåligt undan denna tanke och läste leende över Kerstins runda axel de underbara hieroglyfer hon kluttrat ned, medan jag suttit och drömt.
XXV.
Herbert Holst kom snart tillbaka till oss. En söndagsförmiddag, då Pa läste tidningarna inne i sitt rum och jag satt försjunken i en bok
