14
jag inte riktigt vaken. Det föresvävade mig drömlikt, att det var något jag borde minnas — just i dag. Jag såg mot fönstret. Fönsterkorset stod svart mot den blå rullgardinen, men luften därutanför tycktes så småningom bli ljusare. Den rann in genom den otäta blå gardinen, darrande och frysande likt droppar, som dugga mot en vattenyta. Plötsligt kom jag ihåg det. Det var min födelsedag i dag. Jag fyllde sjutton år i dag. Det spratt till inom mig av en plötslig glädje. Alla mina gamla födelsedagar radade upp sig framför mig. Jag tyckte mig minnas var och en särskilt. Likt lustiga feliknande väsen togo de i ring omkring mig och logo mig upp i ansiktet. En lukt av tårta och nybakad vetekrans omsvävade dem, en doft av blommor och god tvål, en särskild sort som tant Eleonora brukade ge mig… Det fanns ingen dag efter födelsedagen. Den strålade mitt i höstmånaden med en glans av vår. Och i dag blev jag sjutton år!
Jag måste röra mig. Jag kunde inte stanna i rummet. Försiktigt öppnade jag dörren och tassade på de mjuka tofflorna ut i våningen. Jag stannade. Det var Jakobs kyrkklocka som ringde. Hela huset tycktes ett ögonblick tona av klangen. Det fanns dock ingenting av fest i
