300
rätta, lade mitt huvud i sitt knä, och medan han lätt for med fingrarna genom mitt hår, talade han halvhögt om att vi skulle resa till hans hem, där jag borde vara en lång tid och vila ut.
Och under det han talade, föllo mina tunga, värkande ögonlock ihop. Som på långt avstånd nådde mig hans röst, och händerna, som smekte mitt hår, blevo i min dröm till hans mors händer — de där händerna som hon brukade forma än till fåglar, än till skålar för att roa barnen med.
LII.
Under de närmaste dagarna omtalade vi förlovningen för mina släktingar. Jag var förtjust att mötas av deras gratulationer och välgångsönskningar.
Uppe hos tant Mirjam föreföll allt upp- och nedvänt. James skulle ju snart resa ned till det heliga landet för att gå ut i det heliga kriget. Och som i en lika helig trance sågs tant Mirjam ständigt vanka omkring i en högst underbar negligé. Hon hann aldrig ta på sig ordentligt, så mycket hade hon att syssla med: James packning, iordningställandet av James' kläder,
