30
sedan vi kommit till Stockholm. Kammarherre William Ruthven var en kusin till min mor, och hans hustru Emilie var född Hastfehr. Vi räknade alltså i dubbel måtto frändskap med varandra.
Under denna första tid gjorde jag bekantskap med de anförvanter såväl på min mors som på min fars sida, vilka funnos i Stockholm; alla familjerna umgingos rätt flitigt med varandra. Av mina släktingar på mödernet hade jag ju under min barndom blott känt min mors syster Amelie och hennes syssling landshövding Ruthven och den senares pojkar, Bo och de andra, som jag vuxit upp tillsammans med; och av dem på fädernet hade jag förut endast träffat, utom gamla tant Eleonora, översten däruppe, Rutger Hastfehr, samt min kusin Phille Hastfehr, yngre son av min fars andre broder, jägmästaren Maximilian i Ängelholm. Nere på Soothsgård var det mera avlägsna anförvanter jag träffat, och ingen av dem hade burit mina föräldrars namn. Nu först när jag hade tillfälle att se tillsammans ett större antal ättlingar av de båda släkterna Hastfehr och Ruthven, gick det riktigt upp för mig, hur olika dessa släkter voro varandra, och starkare än förut anade jag även, vilka brytningar som kanske naturnödvändigt
