38
Bredvid mig satt kusin Philles äldre bror, kapten Melker Hastfehr, men han talade med sin granne, och jag kunde ostörd betrakta gästerna.
Jag hade redan varit i de flestas hem, jag hade hört min far berätta om än den ena, än den andra, och medan jag såg från ansikte till ansikte, drogo mina tankar en ring kring var och en, och in i ringen tumlade deras dagliga livs tillbehör och sköto undan silver och blommor och dyrbart glas: under den enas händer gledo stora fullskrivna pappersark, i den andras knä trollades ett handarbete, sömmat av flinka fingrar, och bakom deras ryggar skymtade kasernens grusströdda gård, skrivrummets korrekta gardiner mot ett skinande fönster, budoarens sidentapet, flickrummets tusen småsaker… Dessa damer i middagstoalett voro inte längre vad de tycktes vara, där de sutto placerade vid bordet: urklippta prydliga dockor — under håruppsättningarnas välordnade fall pyrde morgonens rufsiga uppvaknande, under stämmornas glättiga mjukhet eller kvicka syrlighet bubblade vardagstillvarons mera upprörda strömdrag, virvlande med sig bottnens grums och stickor eller öppnande en kristallklar skymt av något undangömt skönt.
