40
ting av Barbaras drömmande allvar. Hon föreföll att ha skrattet porlande inom sig, en inneboende livsglädje, för vilken leendet och skrattet voro lika naturliga som det är för träden i vårens solsken, att bladen klirrande dansa på deras kvistar.
Bredvid min far satt hans enda syster, Gunilla Fegræus, änka sedan ett år efter överste Fegræus vid Värmlands fältjägare. Hennes barnlösa äktenskap hade icke varit egentligen lyckligt, och det kom för mig, att hon hade något av en gammal besviken mans bisterhet över hela sitt väsen. Det var min fars stora ansikte och breda panna, och hon höll sin ståtliga gestalt självmedvetet rak; men hon hade ingenting av Pas lysande livlighet i rörelser och minspel. Detta berodde icke på att hon var äldre än min far och kanske icke heller enbart på en olika läggning i karaktären, men tydligare än hos de andra tyckte jag mig bakom henne skönja det efterhängsna vardagslivet: där var kassabokens prudentliga siffror och tjocka streck under adderade summor, där var den ordentligt vädrade garderoben med salig överstens uniformer hängande, putsade och borstade, med silkespapper om epåletternas guld och de blanka uniformsknapparna, där var morgnarnas tröst-
