46
vände jag mig om och mötte tant Mirjams smala ögon.
— Tony skall ofta komma hit, sade hon. Jag har aldrig haft någon liten dotter.
En mild parfym strömmade ut från hennes kläder, och jag tyckte att orden på något artificiellt vis kommo doftande fram ur hennes mun. I detsamma skrattade James. Vi vände oss om. Han stod med uppsträckta armar och demonstrerade sättet att lyfta ett par tunga vikter. De andra sågo gamla ut vid sidan av honom. En spenslig David med skinande ögon och spända muskler! Men i hans mors blick låg något av grälsjuk avund — Mirjamblicken!
— Sätt genast ned dem, James, sade hon vasst. Du kunde tappa dem på någon av mina vaser, så som du gjorde häromkvällen.
James sänkte genast armarna. Det kom ett leende kring hans mun, som jag inte förstod. Men jag hade en känsla av att ett spjut slungats genom luften.
Det hände ingenting vidare denna afton. Den förflöt jämnt under ett molande prat, som om en motor sakta satts igång och icke ville upphöra med sitt dunk-dunk. Men när vi började göra oss i ordning för att gå, öppnades dörren, och en herre i trettioårsåldern steg in.
