49
Men han hade inte kastat en blick omkring sig. Jag tog strax godnatt; efter kvällens alla intryck kändes det, som om golvet gungat under mig. Han kom klumpigt upp ur stolen, och nu tyckte jag att de feta kinderna och den röda underläppen helt skymde bort hans ögon för mig. Men jag var väl alltför trött.
In till mitt rum hörde jag sedan då och då ljudet av dämpat skratt, och jag somnade med en känsla av att min barndoms trollgubbar, skymningsmän och underfundiga andar höllo på att flytta in i den nya våningen.
V.
När jag söker föreställa mig oändligheten och världarna, som kretsa och kretsa evigt i detta oändliga rum, vill jag mista andan vid förnimmelsen av min egen litenhet — en stoftsmula bara, som skall strös ut för vinden liksom maskrosdunen, som fladdra bort över ängarna… Och jag griper hårt tag i mig själv, som stode jag på ett fartyg i storm och sökte hålla mig kvar på det gungande däcket.
Jag kan inte bära den tanken, att jag skall försvinna i mörkret, att det skall bli, som om
4. — v. Krusenstjerna, Tonys läroår.
