han menade. Han tyckte inte om frågor. Det måtte i alla fall varit något som oroat honom, ty han rörde sig nervöst på stolen, som om han haft svårt att sitta stilla.
— Tony, sade han plötsligt, Mirjam tycks intressera sig för dig.
— Så-å? sade jag förvånad.
Var det väl möjligt, att den vackra, charmanta Mirjam kunde intressera sig för mig?
— Ja, det gör hon, fortsatte han allvarligt, och den lilla tid Mirjam intresserar sig för någon kan hennes utvalda offer motse vad som helst.
— Så besynnerligt du pratar!
Han satt tyst igen. Jag lyfte på locket till tekannan och inandades tedoften. Jag älskade den där ljumma doften, som stimulerar och söver på samma gång. I detsamma rycktes tekannan ifrån mig. Det var verkligen Magnus som gjorde det, och han satte den med en hård duns på motsatta sidan av bordet.
— Vad tar du dig till, Magnus? utbrast jag.
Han lutade sig mot bordet, och hans röda ansikte hade ett starkt uttryck av motvilja.
— Det var så likt henne, mumlade han, just så brukar Mirjam göra. Hon inandas tedoften och sluter ögonen, som om den hölle på att
