Hoppa till innehållet

Sida:Tonys läroår 1924.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

66

kommer, vad du än gör, inifrån. Och den där sortens religion stänger till all inre utveckling lika säkert som när den pålitliga grinden smäller igen om fårahuset. Du får dig en massa etiketter påklistrade, och de komma att anvisa dig en väg att gå — en smal väg genom allt i livet; och den skall du slå in på, utan att se varken till höger eller vänster. Lyssna inte, skola de säga, lyssna inte till ljuden, som du kanske får höra från skogsdungarna på ömse sidor om vägen, det är djävulen själv, som flöjtar för att locka dig ut i den onda världen, och lyssna inte, skola de mana, till rösterna i ditt röda hjärta, det är bara lustarna, som vilja störta dig i fördärvet.

Han reste sig makligt och gick fram till fönstret.

— Där är Jakobs kyrka, sade han, det är societetens kyrka. De ha bröllop där, Mirjam och hennes bekanta, stiliga bröllop: uniformer och dekolleterade balklänningar och skådelystna, som nästan stiga på de bortersta bänkarna för att se grannlåten bättre, precis som på cirkus. Jag önskar, Tony, att den tiden redan vore här, då du genomskådat det där patrasket, så att du kan börja leva!

— Du gör mig alldeles yr i huvudet, när du