92
av sprakande gnistor från solen, som speglar sig i alla fönsterrutorna. En sådan dag, som skulle kunna göra de flesta av oss till hedningar, om den ej förde natten med sig, liksom fotografen har sitt svarta skynke, utan vilket dock inte ljuset kan framträda nog skarpt.
— Jag tycker inte om, sade Magnus efter att en stund gått tyst, att du skall stängas in så där med grindar framför alla jordens stigar och bara vägen till en skäligen fadd himmel fri. Tänk om du skulle ta miste, min flicka, och efter att ha inriktat dig hela ditt liv på himlen, när döden kommer förstå, att det i alla fall bara är jorden, som väntar.
— Det finns inga grindar för mig, svarade jag muntert.
— Nej inte ännu, kanske! Men tänk på när du vistats tillräckligt länge i den där atmosfären — hur blir det då? Jag tror nog också. Jag tror på något, något stort och namnlöst och på en utveckling till det bättre, men endast för att människorna skola skapa sig ett broderligare och innerligare samliv, medan de leva här på jorden. En dag slocknar eldkulan, jorden som vi trampa på, och faller som en svart stjärna genom rymden, och då är det också slut med människosläktet: en overklighet, en Tusen-och-
