Den här sidan har korrekturlästs
Men på hans väg de tysta lampor lyste,
och invid hvarje lampa var en graf
i muren huggen ut, hvars inre hyste
en sarkofag med locket lyftadt af.
Där lågo, bäddade i rika skrudar
och med sin makts symboler i sin hand,
men ock i hednisk nakenhet ibland,
i dödssömn sänkta mänsklighetens gudar.
Där syntes djurgestalter, barn af drifter,
som stirrade med hemsk och gåtfull makt
och slumrande i svala marmorgrifter
låg skönhetsdrömmens gudavärld på vakt.
Där syntes känslans gud, med korset väpnad,
hvars milda löje döden själf förlät,
och kärlekens med blick af sorgsen häpnad,
och Mammon i sitt gyllne majestät.
Men ofvan honom vidgade sig kretsen
och andra stjärnor sällade sig kring
— 125 —
