Den här sidan har korrekturlästs
Joconda.
Joconda, ögats glädje, älskarinnan,
som med sin skönhet smyckat lifvets öden,
en kvinna själf, och dock en dröm om kvinnan,
låg bruten, vissnad, bidande på döden.
På täcket lågo hennes händer fallna,
oändligt trötta och oändligt tomma;
hon rörde fingrarne, som börjat kallna,
som om hon plockat bladen af en blomma.
— 130 —
