Den här sidan har korrekturlästs
blå blef himlens middagsstund,
änder lågo i hvart sund,
midt på fjärdarna låg skraken.
Mången friare fick dö,
träffad af det varma lodet.
Då fick Per på Väderö
som en hets i blodet.
Då fick skogens drifva brådt
krypa undan i hvar skrefva;
bergens hällar lyste vitt,
redan sköto nya skott
pyrola och lingonrefva.
Tövind genom träden drog,
det ljöd sorl af svala strömmar.
Då fick Pål i Stora Skog
underliga drömmar.
Då smalt kälen bort ur mark,
gröna rågen kom i dagen,
— 43 —
