Sida:Tor Hedberg Dikter 1896.djvu/51

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

och det var som intet skett,
månen satt den lika snedt
öfver björkens fina hängen.
Gerd, hon stod som naglad fast,
strida föllo harmens tårar;
men så gjorde hon ett kast:
Det lär väl bli nya vårar!

— 51 —