Den här sidan har korrekturlästs
Skall kanhända hem han vända
till sitt bo på öde skär?
Hälsa hem! På hafvets sköte möte natten mig beskär.
Mild är natten, luft och vatten
smälta samman som i dröm,
kring mig ljuder vågens svaga klagan, som ett barns i sömn.
Öfver mig på dunkla stigar
börja stjärnorna sin gång.
Slöjan lyfts på nytt som skymde rymden, gjorde himlen trång.
Stödd mot handen, öfver randen
samma stjärneglans jag ser,
liksom ljusa stänk af fragga vagga sakta upp och ner.
— 61 —
