Den här sidan har korrekturlästs
Lutande mig öfver stäfven
ser jag ner i dunkla djupen.
Se, då stiger där emot mig,
susande i sakta färd,
som ur djup af gångna tider
hafvets underbara värld.
Tusen smala fingrar sträckas
upp emot mig, tyckas vinka,
tusen bleka ögon blinka
gåtfullt mot mig, tyckas gäckas.
Sakta stiger det och stiger,
stannar för min blick och tiger.
Är det former, är det färg?
Formen skiftar; knappast bunden
löses den igen och simmar
väsenslös, en lek för stunden,
för att så på nytt sig fästa
på den slipprigt hala grunden.
— 66 —
