Den här sidan har korrekturlästs
Som jag såge mörkret lefva,
som jag såge kaos trefva
efter former, former famla
efter skönhet, färger skiftas
ut ur dunklet, drifter samla
sig till vilja, väsen lyftas
ur det väsenslösas djup.
Tjusad ser jag, och det är mig
som jag såge verkligt när mig
hvad mitt eget sinne gömde
innerst inne, osägbarast,
allt hvad fantasien drömde
mest fantastiskt, underbarast;
minnets sönderbrutna skärfvor,
känslor utan viljans ankar,
tankens än ej lösta härfvor,
grubbel, som ej blef till tankar,
hemlig ångest, hemlig lystnad,
lefvande i evig tystnad
djupt i hafvets dunkla djup.
— 69 —
