Den här sidan har korrekturlästs
Vågorna söka att kappas med vinden,
slitas i bitar och kasta sig framåt,
piskas till fragga.
Är det kanhända af fruktan I skälfven,
flyn I kanhända i vansinnig ångest
undan för honom, som är eder herre?
Kommer han? Undan — han är er i fjäten,
framför er ligger den ändlösa rymden,
och på af ångest bevingade fötter
kunnen I flykta tills morgon blir afton,
afton blir morgon, — hvem räknar väl dagar?
Kommer han?
Undan!
Ja, nu kommer han,
den väldige,
liksom jägaren
följer kopplet,
liksom dådet
på hotet följer,
så förfärande,
men så mäktig,
att själfva fruktan
han lyfter till glädje.
— 74 —
