Den här sidan har korrekturlästs
du klappade händer
och skrattade. — Skrattade?
Eller har jag blott drömt,
att du brukade skratta?
Ropar den hungrande
väl på blommor!
Dig ropar jag icke,
icke dig, glädje!
Ej heller dig
fruktsamma kärlek,
du som diktade
evighetsdrömmar
om glödande kinder,
och bar idealer
i lustans sköte,
som ringde bröllopssång
öfver grafvar,
och vände det ständigt
med samma sand
rinnande timglas,
du förnyerska!
— 87 —
