Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Min röjda mark är karg och hård,
och blomstren dref jag från min gård;
tag åter, vår, hvad förr var ditt,
ditt starka ogräs växe fritt
och dina fagra blommor,
där jag för brödet stridt!
Jag sått min säd, jag bärgat in,
men framtiden är din, ej min.
Nu är min lada åter tom,
jag står här i min fattigdom,
och jag har aldrig plockat
af vårens vilda blom!
— 9 —
