Den här sidan har korrekturlästs
Visa.
Det skymmer på fjärden,
re’n solen gått ner,
och böljorna domnande vagga.
Den brusande färden
jag pröfvar ej mer,
jag stryker min trotsiga flagga.
Det skymmer i skogen,
och himlen blir låg,
och skuggor och dagrar försvinna.
— 96 —