— 102 —
byn, och det är godt om cyklister på landsvägen. Förmodligen gömde han strax cykeln bland lagerbuskarna, där den hittades, och kanske höll han själv till där med blicken på byggningen, väntande på att mr Douglas skulle komma ut. En hagelbössa är just inte det lämpligaste vapen att begagna inomhus, men han hade ämnat begagna den i det fria, och där har den sina påtagliga företräden, ty man skjuter inte bom med den och ljudet av hagelskott är under jakttiden så vanligt i vissa delar av England att man just inte fäster sig vid det.
— Allt detta är ganska klart, sade Holmes.
— Mr Douglas visade sig emellertid inte. Vad skulle han nu göra? Han lät cykeln stå kvar och närmade sig huset i skymningen. Han fann vindbron nere och ingen människa syntes till. Han vågade kuppen och hade nog hittat på någon förevändning om han mött någon varelse. Men han mötte inte någon. Han smög sig in i det första rum han såg och gömde sig bakom gardinen. Därifrån kunde han se när vindbron gick upp och veta att hans enda räddning var genom löpgraven. Han fick vänta till en kvart över elva, då mr Douglas på sin vanliga rond kom in i rummet. Han sköt honom och undkom på sätt han tänkt ut. Han visste att cykeln komme att beskrivas av hotellpersonalen och vittna emot honom, därför lämnade han cykeln kvar och skaffade
