— 114 —
lumpet om vi inte ibland arrangerade scenen på ett sätt som fördelaktigt framhävde resultaten. Den buttra anklagelsen, det brutala slaget på axeln — vad är att göra av en sådan upplösning? Men den snabba deduktionen, den klipska fällan, den skarpsinniga förkänslan av stundande tilldragelser, det segervissa hävdandet av djärva teorier — äro de icke vårt livs kalls stolthet och rättfärdigande? I denna stund genomilas ni av situationens spänning, av jägarens förväntan. Vad hade det väl blivit av den, om jag varit lika tydlig som en tidtabell i mina uppgifter! Jag utber mig bara litet tålamod, mr Mac, så skall ni få allt klart för er.
— Då hoppas jag att stoltheten och rättfärdigandet och hela den där härligheten måtta komma innan vi frusit ihjäl, sade London-detektiven med komisk resignation.
Vi hade alla goda skäl att instämma i denna önskan, ty vår väntan blev lång och bister. Långsamt mörknade skuggorna över det gamla husets dystra framsida. Den kalla, våta dimman från löpgraven trängde genom märg och ben och kom oss att hacka tänderna. Över porten lyste en enda lampa och från det ödesdigra skrivrummet trängde det jämna skenet av en rund kupa. För övrigt rådde mörker och tystnad överallt.
— Hur länge skall det här räcka? fråga-
