— 56 —
vi behöva er, skicka vi efter er. Hovmästaren kan stanna kvar utanför. Bed honom förbereda mr Cecil Barker, mrs Douglas och hushållerskan på att vi om en stund kanske vilja tala med dem. Nu, mina herrar, tillåta ni kanske mig att först framställa de tankar jag bildat mig om saken, så kunna ni sedan bilda er ett eget omdöme.
Han imponerade på mig, denne landtlige specialist. Han hade ett fast grepp om fakta, en kall, klart resonerande hjärna, som skulle föra honom ett godt stycke framåt i hans yrke. Holmes lyssnade mycket uppmärksamt på hans ord och visade intet tecken till den otålighet, som den officielle detektiven ofta hos honom framkallade.
— Är det självmord eller är det mord — se där vår första fråga, mina herrar, inte sant? Vore det självmord, nödgades vi tro, att denne man börjat med att taga av sig vigselringen och gömma den, att han sedan, iklädd sin nattrock, gått hit ned, trampat till litet jord i fönstervrån bakom gardinen för att inbilla folk att någon stått där och väntat på honom, öppnat fönstret, smort blod på —
— Det där kan ingen tro, sade Mac Donald.
— Det är också min åsikt. Självmord är här omöjligt. Alltså har ett mord blivit begånget. Vad vi nu måste få klart för oss är, huruvida mordet begåtts av någon som kom
