— 63 —
kan dock icke nekas, att de äro mycket suddiga. Vad är det som ligger under det där bordet?
— Mr Douglas’ handtyngder för gymnastiska övningar, sade Ames.
— Handtyngder? Jag ser bara en. Var är den andra?
— Det vet jag inte, mr Holmes, Kanske det aldrig varit mer än en. Jag har inte sett till dem på flera månader.
— En handtyngd —, sade Holmes mycket allvarsamt, men hans anmärkningar avbrötos av en häftig knackning på dörren. En lång, solbränd, kraftfull, slätrakad man tittade in på oss. Utan svårighet gissade jag mig till att det var denne Cecil Barker, som jag hört talas om. Hans befallande blick gick raskt och frågande från ansikte till ansikte.
— Ledsamt att jag avbryter era överläggningar, sade han, men ni måste höra det allra sista.
— Är någon häktad?
— Nej, tyvärr. Men de ha funnit hans cykel. Karlen har lämnat sin cykel kvar efter sig. Kom och se på den. Den står knappt hundra alnar från halldörren.
Vi funno tre eller fyra stallknektar och ett par dagdrivare stående på uppfartsvägen, sysselsatta med att undersöka bicykeln, som blivit framdragen ur en grupp lagerbuskar, bland vilka den varit gömd. Det var en ganska nött
