— 73 —
inbillar er att det finnes något sammanhang —
— Jag inbillar mig ingenting, mr Barker. Jag måste naturligtvis göra alla de förfrågningar som kunna ha med fallet att skaffa, men jag vill visst inte förolämpa er.
— Vissa förfrågningar äro förolämpande, svarade Barker harmset.
— Vi vilja bara ha reda på fakta. Det ligger i ert och i allas intresse att de bli klara. Gillade mr Douglas fullkomligt vänskapen mellan er och hans hustru?
Barker bleknade och hans stora starka händer knöto sig krampaktigt.
— Ni har inte rättighet att göra sådana frågor! röt han. Vad har det där att skaffa med det fall ni undersöker?
— Jag måste upprepa frågan.
— I så fall vägrar jag att besvara den.
— Ni kan vägra att besvara den, men ni inser väl att er vägran i sig själv är ett svar, ty ni skulle inte vägra, om ni inte hade något att dölja.
Barker stod nägra sekunder med barsk min och rynkade ögonbryn, försjunken i tankar. Men så såg han upp och log.
— Jag förmodar, sade han, att herrarna helt enkelt göra sin plikt, och att jag inte har bara be er att inte bråka med mrs Douglas om den här saken, för hon har tillräckligt att bära
