Sida:Tragedien på Birlstones herrgård 1915.djvu/9

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 9 —

— Det slår in. När någon av den där ligan säger ’han’, vet man vem som menas. Alla känna de denne allrådande ’han’.

— Men vad kan han då göra?

— Hm. Det var en omfattande fråga. Då man har en av Europas förnämsta hjärnor emot sig och denna understödes av mörkrets alla makter, så äro möjligheterna mångfaldiga. Vännen Porlock är dock alldeles oresonligt förskrämd. Var snäll och jämför stilen inuti brevet med den på adressen, vilken senare skrevs före det olycksaliga besöket. Den ena är tydlig och fast, den andra knappt läslig.

— Men varför skulle han då skriva alls? Varför lät han inte alltsammans vara?

— Emedan han fruktade, att jag i så fall gjort efterforskningar och kanske ådragit honom obehag.

— Ja visst, sade jag, naturligtvis. Jag hade nu tagit det ursprungliga chiffermeddelandet i handen och såg helt fundersamt på det. Det är så man kan bli tokig, då man tänker på att denna papperslapp kanske innehåller en viktig hemlighet, som det icke står i mänsklig makt att genomtränga.

Sherlock Holmes hade skjutit undan sin frukost utan att smaka den och tändt den fräna pipa som utgjorde hans sällskap, då han tänkte skarpt.


St.-T.2
Tragedien på Birlstones herrgård.