I det entreprenadcontract som Wiman 1749 slöt med Kronan, och där hvarje arbets del var särskildt värderad, åtog han sig att bygga Kafvelströms dammen, och göra fördämningen vid prästskedsfallen, för en summa af 8000 Daler. Utom den misslyckade paraboliske bågen torde icke eller de verkelige omkostnaderna mycket öfverstigit entreprenad summan; men det blef i alla fall icke betydeligt. Fördämningen var endast provisionel, och uptogs således när dammen var färdig; men sjelfva dammen hade nu genom tiden, kanske äfven genom brist på tillsyn, fått några remnor, på hvilkas reparationen ouphörligt yrkades; man påstod att hela byggnaden var i fara, och att upskofvet icke fick räcka länge. Det dröjde likväl år ifrån år utan
hvad som företogs vid Trollhättan, under denna perioden, var fritt för egennytta, och endast syftade på Kronans och det allmännas fördel. Smärre anecdoter härom hafva med flit blifvit förbigångne, emedan deras anförande icke till någon ting skulle gagna, och få af mine läsare lära hafva nog liten erfarenhet för att icke känna exempel af samma slag.
