skickelige sjöman borde skeppsbrott ganska sällan kunna förefalla där. Jag vet att Wenerns beseglare, och kanske större delen af deras redare, skola finna detta påstående orimligt; de skola fåfängt tillåta mig att vädja till erfarne sjöman, som öfverfarit verldshafven under stormar hvarom de icke kunna göra sig något begrepp, och emellan störtsjöar emot hvilka, oagtat deotró, man kan försäkra dem att Wenerns böljor icke tåla någon jämförelse.
Jag vill icke trötta läsaren med upräknandet af alla de invänningar som i detta ämne blifvit gjorda: de äro alla af lika värde; de lägga den närvarande segelfarten, på Wenern, till grund för den som i alla tider skall nyttjas där; de förutsatta att alla de fartyg som kunna flyta i lugnvattnet nedanför Trollhättan, med lika lätthet skola passera elfven: de antaga sluteligen för en möjlighet att man kan idka utrikes handel med skutor, som endast kunna segla för de vind, och med sjöfolk som hvarken känna
