Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 8 —
straxt derpå af en liten holme kallad Toppö, på hvars båda sidor upkomma tvänne fall: Tjuffallet[1] och Toppöfallet, hvilka åter gå tilsammans och bilda Stampeströmsfallet. Ett annat fall, som omgaf en liten holme kallad Tröskeln, har genom fördämningar försvunnit, och Polhems sluss är sprängd genom berget som här stiger fram
- ↑ Tjuffallet är på västra sidan om Elfven, emellan Toppö och ett berg vid stranden hvaruti varit den så kallade tjufboden eller tjufhålan. Af denna håla finnes nu ingen ting mera öfrigt; den har varit belägen, icke, som några vilja påstå, på ett sådant ställe at vattnet flutit och strömmat däröfver, utan på sidan af berget något öfver vattnet. Wägen dit skall hafva gått på en ganska smal kant af berget där man hade fallet under fötterna. Det berättas att tjufvar uppehållit sig i samma håla i sju års tid; men omsidor blifvit röjde af en piga den de haft hos sig. Pigan skall en julafton hafva begärt att få gå hem efter en kärfva halm, hvilket de tillåtit henne, ehuru med hotelser att om hon sade hvar de bodde skulle de taga lifvet af henne. Hon skall ock hafva hållit ord så vida att hon icke sagt hvar deras kula var, men i det stället tagit en halmkärfva, gått förut til hålan, och strött halm efter sig hela vägen. (Jämför Professor Kalms resa pag. 263).
