Sida:Trollhatte canalfartens historia.djvu/61

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 53 —

Det arbetet som fordrade mästa mödan var likväl Flottbergs-strömmens fördämning. Denna fördämning hade man förut ämnat undvika på det sättet, att Elfven skulle obehindrad få hafva sitt lopp på västra sidan, och canalen fortsättas genom slussar och jettéer. Således skulle en sidodamm i Hojomavarp skydda fartygen för idan, och en sluss anläggas i berget, utmed helfvetes-fallen, hvars nedre canal leddes i Olidehåla nedanför dessa fall. På samma samma sätt borde en jettée, nedsänkt i Olidehåla, afhålla den starka idan och sträcka sig till slussen Elvius, genom hvilken fartygen skulle föras i lugnvattnet nedanför Flottbergsströmmen. Men utom kostnaden härvid trodde man Olidehåla vara så djup att nedsättningen af en damm där

    Efter uträkning borde slussarne kunna uttappas på följande tider: Slussen Gref Tessin på 6 min. 3 secund. Gref Ekeblad på 6 min. 36 secund. Polhem på 11 min. 11 secund. Elvius på 8 minuter 27 secunder. Den skildnad i tid som, vid olika tillfällen, härvid upkom berodde på luckorna, hvilka ej alltid kunde få den horizontala ställning som man vid uträkningen antagit.