Hoppa till innehållet

Sida:Trollhatte canalfartens historia.djvu/81

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 73 —

som fordrade mycken undansprängning på sidorne, isynnerhet vid Polhems slussarne, hvarest eljest blifvit väggar af 300 alnars längd och ifrån 16 till 32 alnars höjd, som alldrig kunnat bära sig. De sänkverk som skulle nedsättas i Hojoma varp och Olidehåla voro icke mindre äfventyrliga, och man kunde med skäl tvifla på deras varaktighet.

Ändteligen inkom en plan som vann Deputationens bifall. Directör Thunberg hade gifvit första andledningen därtil, men Directör Sohlberg hade närmare, och med åtskilliga förbättringar, utarbetat den [1].

  1. Denna plan finnes utförligt beskrifven i det förut åberopade Presidii talet af Jennings. Vägen är nästan lika med den som sedan af bolaget blifvit tagen, endast med den skildnaden att canalen gick mera rak, att den öfversta slussen skulle vara 520 alnar ofvanför de 4 medlersta; emellan hvilka och de tvänne nedersta slussarne åter var 320 alnars afstånd, att vid det stället som kallas Ahlemaderne canalen gjorde en lätt krökning up åt Olidan hvarefter den genast drog sig ned åt elfven i en rät linea. Utloppet är några hundrade alnar nedom Elvii sluss, vid ett ställe kalladt Jordsten. Genom sju slussar skulle fartygen sänkas 5623 alnar.