svårligen medgifva att Ständerna borde bryta 1766 det contract de slutat 1748; och då nu 3 procent årligen, genom denna Riksdagsbevillningen, blefvo afdragne, voro visst de insatte summorne ännu ganska fruktbara, men allmänna förtroendet förlorade sin helgd, och förluster af det slagit kunna sällan ersättas.
Att följa ordningen af tiden, borde man redan hafva nämt den ärsättning som beviljats för de ägor hvilka lidit vattenskada; men man har dröjt därmed, för att på en gång gifva historien därom. Genom Prästskeds-fallets fördämning vid Trollhättan hade vattnet i Elfven, ofvanföre fallen, stigit. Närgränsande jordägare klagade öfver vattenskada, deras klagomål undersöktes, och omsider beviljades dem 22045 Daler för sitt lidande. Denna summa torde förmodeligen varit nog dryg, och förminskade på intet sätt de klagandes antal; tvärtom växte deras fordringar, så att ärsättningen beräknades 1757 till 77665
