Men Syrsan still och huslig är,
att göra henne yster plär
ej gå förutan stort besvär;
dock kan hon ganska munter bli
och glömma bort sitt drömmeri.
Sen kommer Myran travande,
och man må tro att hon kan le
fast hon är flitig såsom ingen
och ser med praktisk blick på tingen.
Den ståtligaste i vår krets
hon kommer nu förutan hets
och idog ävlan, ty hon är
en Amiral, som fjäril här
och annorstädes känd, men lätt
en kackerlacka rätt och slätt
kan hon i hemlighet ock bli
där hemma i mors skafferi.
Sum sum… vem kan med koppen fumla
och över bord och stolar tumla
på kaffe, kakor, grädde rumla
och brumma så som fröken Humla?
Men gärna henne man förlåter,
hon är ej farlig som det låter.
I svärmen drager nu så fin
Lysmasken med sin lykta in,
hon skall oss lysa, lugn och klok,
så att det inte går på tok.
Ja, detta är var medlem i
vår lilla svärm, vårt kotteri.
Men hör nu noga på till slut,
vad i vår vishet vi tänkt ut:
Som alla riken, stora, små,
med lag och stadgar grundas må
så skola även vi ha våra;
här äro de, ej alltför svåra:
