liggande hopvikta teduken. De unga flickorna hade klätt sig i överensstämmelse med sina insektsnamn. Lisbeth var klädd i en brun tyllklänning med ljusa prickar och likadana vingar, och kring midjan bar hon ett skärp, på vilket humlor voro målade. Hanna bar en tunn svart spetsklänning, röda, glänsande vingar med sju svarta prickar och på huvudet en näpen svart spetshatt, översållad med lysmaskar.
Klara hade en röd klänning, översållad med myror, Hilde en smaragdgrön och bruna vingar med vita prickar. Det blonda håret var smyckat med säv, i vilket artificiella trollsländor sutto. Hilly bar en gul blus och en ljusbrun kjol, kring vars fåll voro målade grässtrån, bland vilka syrsor kikade fram. De unga flickorna togo sig så förtjusande ut, att ett sorl av beundran hördes, och sedan lyssnade alla förväntansfullt.
En klocka i rummet på scenen slog fyra. Dörren öppnades, och Emmy, Amiralen, kom in, klädd i urringad svart sammetsklänning, svarta vingar med vita kanter. I det mörka håret lyste röda nejlikor, bland vilka en präktig amiralfjäril satt.
AMIRALEN:
En nyhet, stor och underbar,
Jag kommit att berätta.
Den över torg och gator far,
och över äng och stätta.
(Sätter sig och blickar förnöjt in i de nyfikna, förväntansfulla ansiktena.)
TROLLSLÄNDAN:
Så tala då, vad är det? Fort!
Av undran vi förgås.
