Den här sidan har korrekturlästs
HUMLAN: (brummande)
Vad söl, vad dröjsmål och försening!
SYRSAN: (svärmiskt)
Ack, de ha funnit livets mening:
två hjärtans lyckliga förening.
(De taga sina gåvor, duken och servetterna, stiga ned från scenen och ställa upp sig i halvkrets framför brudparet.)
TROLLSLÄNDAN: (framträder och sjunger)
Som en glad och munter fyr
flyr jag över ängen,
skattar utan allt bestyr
blad och blomsterhängen.
Lätt med vinden går min dans
genom skog och hagar.
Blommans doft och solens glans
all min sorg förjagar.
Inte vill jag, kära brud,
dig till sländ-liv råda,
men ett litet enkelt bud
sänder jag er båda:
Sol på äng och sol i sinn'
lindrar mången smärta;
släpp en stråle solsken in
även i ert hjärta.
