— Adjö då, roa mamma! Därmed skyndade lilla Trollsländan bort och träffade väninnorna på Margarets balkong. Kommer jag för sent? Har hon redan berättat något för er? utbrast hon ivrigt.
— Nej, lugna dig, svarade Valentine skrattande. Vi har väntat på dig.
— Nå, då kan det börja, sade Hilde belåtet och slog sig ned. Börja, Margaret.
Den vackra flickan smålog, blickade ut över sjön och började sedan:
— Att mr Braddon varit min fästman, har ni nog gissat; hur jag återfunnit honom, har ni själva sett, så nu ska jag omtala för er, hur vi blev åtskilda. Nu är det nästan ett år sedan vi blev förlovade. Då hade John ännu icke tillträtt sitt stora arv, utan levde på sin lilla lön som tjänsteman i ett av statens verk och måste dessutom hjälpa sin mor och sin syster. Den sistnämnda hade vistats många år utomlands och var nu hemma för att vila ut. Jag och John träffades ofta ute i sällskapslivet, och jag märkte snart, att han tyckte bra om mig men inte vågade närma sig mig, därför att han visste, att jag var rik. Till sist kom det dock till en förklaring, och jag blev hans fästmö.
Till en början var vi mycket lyckliga, men snart visade det sig, att våra karaktärer hade stor likhet i många hänseenden. John var mycket bestämd av sig, och jag hade aldrig fått lära mig att foga mig under någon annans vilja, därför att pappa skämt bort mig alldeles gränslöst. Naturligt nog uteblev det icke, att John och jag ofta var av olika åsikt, och det uppstod ofta tvister, därför att ingendera ville ge med sig. Jag blev helt överraskad och förtörnad över att jag ett tu tre skulle underordna mig en annans vilja, och det visade jag tydligt John. Till en början försökte han stämma mig mera eftergivande, ja, han gav själv efter i fråga om småsaker, men när jag inte ändrade mig, trodde han, att jag ångrade mitt ja-ord och hellre
