Den här sidan har korrekturlästs
128
Det trofasta ordet skall evigt bestå,
Ty själv Han en gång det har sagt.
3 Han lever, Han lever, densamme som dog
För synderna våra en gång.
Vi leva i Honom, Han dör icke mer,
Vi sjunga uppståndelsens sång.
4 Han lever och kommer snart åter i skyn;
Det hoppet nu utgör vår tröst.
Ur gravarne uppstår en jublande här
Vid Herrens uppväckande röst.
5 Med denna vi föras i skyarne opp
Att möta och skåda vår Gud,
Att se helt fullbordat församlingens hopp,
När Brudgummen möter sin brud.
119
Från Egypten Gud sitt folk har kallat:
”Släpp min Son” ― hans ord till Farao.
