Den här sidan har korrekturlästs
130
120
Hur djup den frid, som Du, o Jesus, giver,
Den frid, som ljuvligt stillar varje strid,
Som gör att ökenstigen jämnad bliver
Och främlingstiden blott ”en liten tid”.
2 En liten tid att kämpa vid din sida,
Varunder hult Du viskar: ”du är min;”
En liten tid att så din säd och bida
Den dag, då kärvarne få samlas in.
3 En liten tid, med hoppets djupa längtan,
Att dricka här i tron från livets älv
Och se’n i fröjd, som övergår all trängtan,
En evig fullhet invid källan själv.
4 En liten tid att hålla lampan färdig,
En liten tid att vänta Dig ännu,
Och se’n ett evigt jubel: ”Du är värdig
Att hava makt och ära, endast Du!”
