Den här sidan har korrekturlästs
203
187
Fader vi ha vilse vandrat
Uti mörker bort från Dig;
Men din nåd har överflödat,
Mött oss långt från hemmets stig.
Kysst oss ömt har Du, o Fader,
Klädning, ring och skor oss gett,
Slaktat för oss gödda kalven
Och ett gästabud berett.
2 Klädda uti hederskläder,
Vid ditt bord vi sitta få,
Glädjas åt din faderskärlek,
Se hur Du är glad också;
Glad, ty mången, död begråten,
Levande Du åter har,
Glad, ty Du har återfunnit
Mången, som förlorad var.
188
Du milde, tålige,
Din ödmjukhet mig lär,
Att jag ditt ok må taga på
Och finna vila där.
