Den här sidan har korrekturlästs
228
Han om minsta lammet låter vårda sig.
”Klena hjord”, Han säger, ”frukta icke dig”.
3 Herren är min herde; Han sitt liv utgav,
Gav det ut för fåren. Nu med käpp och stav
Tröstar Han och leder, och om än jag går
Genom mörka dalen, är Han när sitt får.
4 Herren är min herde, som mig slutligt för
Hem till fadershuset och mig saliggör.
Hur än ulven ryter, ej han rycka kan
Något utav lammen utur herdens famn.
210
Guds kärleks ord jag hör,
Att Han på blodet ser;
Han ser på offret, som har dött,
Och detta frid mig ger.
